The Road - The Levellers, el. "En partiledares timlön."

Well, it's headlights, and white lights, and Black Tar Rivers
Theyre dragging me around this country as it withers
The billboards, signposts, standing in the way
Tell of the state of the nations, that we find today

And we play and we play and we play
To every day, every day
To every day

Våren har rivstartat efter en mental limbo, under vilken inte en själ tycktes vara kvar i Lund. Roligare har man haft, och produktiviteten inskränkte sig till att sitta i rummet och titta på tv-serier. Nyårsafton var dock en lyckad tillställning, så en del tid spenderades också med att skrocka åt minnen från kvällen.

Nu täcks dagarna av novischeri, ny kurs, parallell gammal kurs, och förestående omtenta. Att ha mycket att göra är dock långt ifrån negativt -- tvärtom ger det mig en raison d'être som ofta är svår att hitta när man inte gör annat än att dricka öl och surfa på Facebook. Festsäsongen drog dock igång i lördags med allt vad förfest, Sydskånska, och Sydskånska-fylla innebär. Härliga tider; jag har aldrig tidigare längtat så intensivt efter ett jullovs slut. Snön kunde jag dock leva utan, och även här kan vi lista en debut i mitt liv: jag har aldrig sett snö ligga, och återigen falla, under en så här lång sammanhängande period. Den globaa uppvärmningen känns plötsligt lika tveksam som efterlängtad.

I övrigt finns litet av personlig karaktär som är värt att nämna. Jag har äntligen plöjt mig igenom Alexandre Dumnas och The Three Musketeers efter många om och men och övergår därmed till Klas Östergren och Gentlemen. Jag äter pizza oftare än någonsin tidigare. Jag behöver fler tv-serier, för vilket en utflykt till Michael Hansens krävs.

Jag har upptäckt att Guitar Hero-gitarrer inte går att köpa separat till Wii. So it goes.

*

Haitianerna har väl visserligen allvarligare saker än tv-spelstillbehör att ägna sig åt -- överlevnad torde stå ganska högt upp på listan. Det är intressant, det där, med var katastrofer slår. Snarare än att ge västvärlden en käftsmäll så trampar naturen på de som redan har minst, vilket leder till att de har ännu mindre i en sådan grad att deras tillgångar snart torde vara direkt negativa. Det är svårt att se en poetisk, eller av annan sorts, rättvisa i det sammanhanget.

Aftonbladet, allas vår låtsassocialistiska kvällstidning, drog igång en drive för att få Sveriges befolkning att skänka en timlön till Läkare Utan Gränsers arbete, vilket logiskt nog innebär Haiti i ganska stor grad vid det här laget. I samband med det frågade de naturligtvis en hög kändisar om de tyckte det var en god ide; nå, att säga annat än att det var en ypperlig idé vore ju att ta medialt självmord, så det gjorde alla själklart.

Bland de tillfrågade fanns bland annat en hög partiledare samt en och annan minister, som alla tyckte det var ett behjärtansvärt initiativ och tyckte att de väl visst kunde skänka en tusenlapp.

Jag tog en klunk av Red Bull och började filosofera. En tusenlapp? Jag vet inte vad en partiledare har i lön, tänkte jag, men nog är en timlön kanske lite snålt när väl valda Dramatenskådespelare förbinder sig att skänka tio lax. Vidare funderade jag på vad jag själv spenderar pengar på:
  • Pizza
  • Ett och ett halvt flak öl i månaden
  • Vodka, samt Trocadero att grogga det med
  • Skrivmaskiner
  • Fyllefalafel
  • Onyttigheter
  • Kläder på mellandagsrea
Jag tog en klunk till och kastade den tomma burken i en redan överfull återvinningskasse. Därefter knappade jag in på Läkare Utan Gränsers hemsida och skänkte, i ett stänk av idealism, lika mycket som våra kära partiledare var generösa nog att göra: 1000:-.

Jag får in 7.800:- i månaden. Vad tjänar ni, herr och fru minister?

12 kommentar(er).:

void said...

"Snarare än att ge västvärlden en käftsmäll så trampar naturen på de som redan har minst, vilket leder till att de har ännu mindre i en sådan grad att deras tillgångar snart torde vara direkt negativa."

Men kanske är det så i vissa fall att de som har minst har just det på grund av naturen.
Sverige ligger ju inte precis i närheten av jordbävningstäta områden och det finns inte heller så många tornados eller vulkaner här. Det värsta som naturen skapar här är ju att det kan komma något i stil med stormen Gudrun eller någon översvämmning. Och detta har nog gynnat oss ganska mycket.
Sen kan du ju kolla på till exempel Mongoliet som är ett ställe jag inte skulle vilja åka på semester till precis. Njuta av det fina vädret, nej det skulle nog inte hända.

Och om man är lagd åt det hållet så kan man kanske också diskutera hurvida naturen har något moral eller inte och hur den skulle manifestera sig. Men det är inte jag.

Anonymous said...

"Herr och fru minister" må tjäna mer än vad du gör - likväl lägger de ned några tiotal timmar i veckan mer på att organisera det svenska biståndet till Haiti mer än vad du gör. ;)

Lucidor said...

Jaså det säger du, Mona Sahlin och justitieministern är engagerade i... Röda Korset? Läkare Utan Gränser? Lol-SIDA?

Jag köper det inte.

Anonymous said...

Sveriges utrikes- och biståndspolitik. ;)

Lucidor said...

Som Mona Sahlin och justitieminister, eller för den delen socialminister och försvarsminister utformar? Nej du, det köper jag som sagt inte.

Anonymitet är för kycklingar -- var en kalkon och lämna ditt namn, så duellerar vi i gryningen.

Anonymous said...

Sahlin är visst det med och utformar svensk utrikespolitik, Alliansen och S har ett sammarbete när det gäller Sveriges utrikespolitik.

Ang. Ask, är det visserligen inte hennes direkta ansvarsområde, visst. Men jag finner det lite komiskt att du måste klanka ned på politikerna istället för att bara vara stolt över din minst sagt hedervärda insats.

void said...

På vilket sätt är det komiskt att visa sitt missnöje över den nuvarande politiken?
För du kan väl nog hålla med om att vår biståndspolitik inte är perfekt och vi skulle säkerligen kunna ge mer, bara viljan fanns där?
Och det är väl just det Wellington menar på: Om han kan ge 1000 kr med en månadsinkomst på ~7800 kr så borde väl en minister som nog tjänar minst det tredubbla också kunna ge mer.

Lucidor said...

Vad kan jag säga; jag har andra tankar om solidaritet än nuvarande toppolitiker, tydligen. void har rätt i sitt antagande, det är precis så jag menar.

Det må vara en slogan som får väl valda amerikaner att börja skrika, men devisen "From each according to his ability, to each according to his needs" borde ha mer bäring.

Nu är nog ämnet ganska slutdiskuterat tycker jag, vi kommer ingen vart med det här.

Anonymous said...

Sverige ger idag drygt 1 % av BNP till bistånd, det är hedervärt mycket. Visst kan ministrarna skänka mer pengar, so what? Linus insats är hedervärd, ingen säger annat. Men det blir lite komiskt att slänga sand i sandlådan och säga "han/hon gav inte mer än jag!!!111". Om man verkligen vill göra en god järnring, är den goda järnringen belöning nog. Jag skänkte också pengar till Haiti via FN (om än inte lika mycket i förhållande till min inkomst som Linus gjort), inte för den skull klagar jag på alla politiker som skänker ännu mindre. Populism är gammal skåpmat.

När det gäller mer pengar till Haiti är det snarare andra problem som drabbat landet. Dels saknas en politisk ledning för landet som agerar. Presidenten lever visserligen och "styr" från ett polishus i Port-au-Prince, men hans agerande är allt för svagt. Invånarna i landet ser inte honom och tror mer på väst än på sin egna politiska ledning. En hel del haitier går så långt så att de vill att USA skall sonika ta över landet. Någon "senat" finns det inte kvar längre, nästan alla senatorer dog i katastrofen.

Här finns det i sin tur en konflikt mellan Frankrike och USA där Frankrike vill ha kontroll över ön genom att få stöd av EU. Detta har Frankrike på senare tid tonat ned dock. Vad Kuba och Venezuela tycker behöver jag knappast förklara.

När det gäller biståndet är det fruktansvärt problematiskt. Pengar, tackvare stater, FN, EU och Linus m.fl., finns. Men de kommer inte till sin rätt i landet p.g.a. bristande infrastruktur. Det finns för få hamnar och flygplatser dit hjälpen kan nå. Och när hjälpen når fram, är det ibland helt fel hjälp (lite som att det skickades vinterkläder till Thailand 2004/2005). Man har t.ex. gett vanliga kex (inte högenergi kex, de man kan leva på en dag) till invånarna, något som ledde till att FN-bilen tvingades köra tillbaka med hälften av kexen eftersom folk helt sonika körde bort den.

Det hela blir inte bättre av att hälften av FNs ledning på Haiti dog i jordbävningen.

När hjälparbetare grävde fram överlevande i rasmassorna, koncentrerade man sig oproportionellt mycket på att rädda just FN-personal (i och för dig kanske det var riktigt med tanke på förra stycket).

Medan vi sitter trygga hemma i Sverige och tror att pengar löser alla världen problem samtidigt som allt är "politikernas fel", kämpar haitierna ute i den bistra värld som kallas för den verkligen.

Vi medborgare kan skänka pengar, och det du gjorde är synnerligen hedervärt. Men gnäll inte på alla andra. Var stolt över det du har gjort istället!

void said...

Det är klart man ska ska göra sin röst hörd om det är något man anser är fel. Sen om man vill backa upp det med konkreta exempel eller inte är upp till var och en.

Men det är klart som fan att man inte bara ska hålla käft. Är något fel och kan enkelt göras bättre, säg det. Skrik det om det behövs! Men stå inte bara där i din tystnad och se på!

popapraniec said...

@Anonym:
Jag gillar det Ni säger, och jag önskar att prenumerera på Ert nyhetsbrev.

---

@void:
Förutom att det -- som Anonym påpekade -- inte finns särskilt mycket att beklaga sig högt över i det här fallet. Politikernas bistånd till Haiti är av en helt annan natur än endast donationer, och beblandad med en enda stor clusterfuck som just nu utgör som sagt det mesta av Haiti.

---

Utöver det så vågar jag anta att det finns en större skara vanliga dödliga som inte behöver hålla reda på en hel nations inrikes/utrikespolitik, men som dock har en större summa pengar i fickan att spendera hur de än vill. Och jag vågar även anta att en del av dem kanske heller inte känner att det ingår i deras moraliska plikt att skänka en större summa pengar som bidrag.

Vad jag inte vågar ta en ställning till är om man borde säga åt folk vad de bör eller inte bör göra med sina pengar, men jag känner dock att det hade varit aningen mer produktivt och man -- som vanlig dödlig -- istället försökte nå ut till folk som inte riktigt bryr sig. Men jag spekulerar bara.

Det är i alla fall mänskligt att se ner och hytta med näven mot folk som hamnar utanför vår egen "monkeysphere" (apsfär låter hemskt), och likaså inte riktigt bry sig om hemska saker som händer andra någon annanstans.

Så, hey, man kan i alla fall göra sitt bästa för att övertala sina nära och kära att skänka en slant; sen om The System väljer att skicka värmeelement till Port-au-Prince då kan man givetvis uttrycka sin djupa besvikelse >:O

So where's the problem?

---

Jag ber i förväg sällskapet om förlåtelse ifall detta^ visar sig vara lika oläsbart som allt annat som lämnar mitt tagentbord, men tröttheten vinner den här gången.

o/

Lucidor said...

Men för i helvete, låt oss nöja oss med att säga att våra tankar om internationell -- såväl som nationell, sannolikt -- solidaritet tydligen skiljer sig, och kring en sådan grundmurad meningskiljaktighet får vi svårt att enas. Detta gäller inte enbart nuvarande situation med Haiti; rent allmänt är det många som sitter på betydligt mer pengar än de behöver, och då tar jag mig friheten att tycka att de gott kan ge det till organisationer som omvandlar de kontanta medlen till praktisk hjälp. Jag tar mig även friheten att uttrycka denna åsikten.

Nu drar jag streck i debatten. Vidare kommentarer på ämnet raderas, för det är en meningslös diskussion. Om den önskas återupptas, ta det då IRL.

 

© Copyright Lucidor Larssons läroverk. . All Rights Reserved.

Designed by TemplateWorld and sponsored by SmashingMagazine

Blogger Template created by Deluxe Templates