kom och dansa lite - mimikry

Hon tog på sig sin vitaste klänning
ställde sig vid spegeln och sa:
"Spegel, spegel på väggen där,

vem är vackrast i världen idag?"

Svaret blev lika som alltid,
"Kom tillbaka till mig nästa dag,

säg 'spegel, spegel på väggen där',
kanske du får det svar du vill ha

Spegel, spegel på väggen där,
vem är vackrast, säg är det jag?

Kom och dansa lite,
ja kom och dansa här med mig
jag vill dansa natten lång med dig min flicka


Last time I wrote I was whining, so now it's time to dig up the positive thinking. It's been an overly calm day this far, that's been spent with sleeping until 11:30 and then mostly cleaning.

Gotta say, that big window is a smaller odyssey to embark upon when cleaning. I don't know how close I've been to falling out, not to mention how many times.

The guy that designed those windows's got to be retarded though.

Anyhow, the day has as stated mostly been spent with cleaning. When actually settling down by the computer again and keeping on with my only existing hobby, gathering music, I happened to find a torrent containing Uppsamlingsheatet by Mimikry, which made me enter a frantic Mimikry-search.

It took me an hour or an hour and a half, but then I came to think of this song, that actually only was released in 50 examples. And well, not really released: Kom och dansa lite was thrown out in the crowd at a few randomly chosen concerts with Mimikry in 2006. It's downloadable from their web-page for only 5:- though, and now it's also available as torrent *hrm* at Oink's *double-hrm*.

No Maths's been done this far. Which sucks bad, but I'm working on it. Tomorrow'll be spent with Maths all through though. The whole day will be one long private Maths-lesson with my dad, or at least that's what I think. Well, the shit's got to be done.

When cleaning out my bag I happened to find a few notes that I made on a bus trip from Lund just a week or two ago. And since I've got the time, I'm now publishing it here; Enjoy.

Linje 6 070404 22:40
Man hinner observera mer än man ibland önskar som pendlare. Utöver att notera hur många lodisar och enligt populär benämning fjortisar som tar busen så brottas jag även med en rädsla att slita ut åsynen av solnedgången och likaså en lust att, så fort något yngel/kräk sätter sig längst bak i bussen (observera att jag allt som oftast sitter näst längst bak i bussen) och med sin flashiga och onödigt dyra mobiltelefon början spela den senaste gallan som spytts ut ur hip-hop/r'n'b-världen, slita ur dennes inälvor med ett aggressivt frustande om vad som egentligen är musik och sedan mata ovan benämnda yngel/kräk med tidigare nämnda inälvor till tonerna av "Killer Queen". För att inte tala om att det är rätt ohyfsat attmed ointellektuell blick och framtoning börja spela hög musik i en buss full av pendlare. Pendlare är människor under press. Och människor under press kan explodera.

Men utöver solnedgången och de okulturella kräk som vågar sig på mitt revir /Linje 6 Lund-Ystad) så får jag även tid att observera andra saker, de små detaljerna i vilka varje buss skiljer sig från andra. Klottret på sätena, mängden stoppning utsliten ur sätena längst bak, och allmäna skavanker. Till exempel så fattas på min favoritplats en stoppknapp på en buss, och på en annan plågas jag av ett defekt fläktreglage.

Nu har jag upptäckt ytterligare en sak. I ögonhöjf, vid i praktiken vartenda säte vid fönster, är det suddigt. Förnärmat undrar jag vad det är som stör min utsikt över alltifrån tomma fält till tomma byar till ett tomt Ystad och vid en nära inspektion visar det sig vara någon sorts fettig substans.

Med mitt inre öga kan jag se hur en morgontrött pendlare tillåter sig att sluta ögonen, för bara en liten stund, bara den där korta biten mellan Veberöd Öster och Dalby, och sedan förblir sovande tills bussan rullar in vid Universitetssjukhuset och den stackars saten tvingas springa till jobbet på Arkivgatan.

Bussarna är elakt utformade och inbjuder inte till sömn. Men om man har sådan tur att det inte sitter en storväxt luns bredvid en så kan man sitta lite snett och luta sig mot den vibrerande rutan, vilket inte fan är bekvämt, men man kan iallafall somna. Skånetrafikens bussar är på väg att vinna en Darwin Award för mest effektivt dödande av passagerare.

Hursomhelst, i våra upplysta tidevarv då en välsvarvad frisyr är ett steg mot framgång (liksom i fallet om du är kvinna, en välsvarvad häck) och vår sociala status avgörs av utseendet och utformingen av armar, ben och magar och, för kvinnorna tydligen både tuttar och armhålor så är det klart att man vill se proper ut på morgonen. Och om klockan är halv sex på morgonen så är det sälvklart att man om man suktar efter framgång har fettat in håret ordentligt med Garniers senaste klet innan man bordar den gula sardinburken varje morgon.

Och nu har hårvårdsproduktsförbrukningen (whoa, vilket ord!) nått så kritiska nivåer att jag endast kan se Konsum-skylten i Veberöd som i dimma. Uråldriga lager av hårvårdsprodukter skymmer min syn.

Vi har blivit lite som de där människorna i Jean M. Auels evinnerliga böcker.

"Hårvaxets folk".

Well, that's all I've got for you, my readers, for now. Leave me a comment, and I'll see you soon again, the weekend is short.

Cheers!


18:e balladen - lars winnerbäck

Javisst kan det va' hårt ibland
å kärvt å jävligt svårt ibland
Men när det väl blir bra
ja, så lycklig man kan va'!


Half a month and a little more since I last blogged. Guess that says much about my state of mind for the moment: I've got to get a grip of myself, and my studies. The school results might be slowly rising, I am to be completely honest not sure. It however has the cost that I don't really have time to blog anymore, since the little spare-time I actually have is spent either in Lund or on that bus that I've started to despise and sometimes hate (I'll come to that in a little while) or with friends, or alone with Ems.
.
And nowadays I'm thrown from overwhelming joy to pure sadness, and I think I can state with security that there are two major factors that have put me in this situation. The first one is, without doubt, the commuting. Hour after hour on a bus that doesn't seem to be going anywhere, hour after hour in an uncomfortable seat, and half of these hours spent in a way that feels totally wasted: to go back homewards, away from all that I enjoy and home to a place that is boring me to death, and which distance in between complicates everything.
Imagine, no matter at what time I end I will be home one and a half hour later, at the least. That is annoying, especially since these eternal busrides aren't very suitable for schoolwork due to bumpy roads and bad construction.
.
And well... I believe I don't even have to tell what a completely fucked up feeling it is to leave a movie-night at 2200 hours, then take the bus, be home at 2330 and have in mind that all others still are there, and according to all signs having a great time. Yes, that's right: I'm home before anyone else have left. No wonder one feels like shit when actually getting home, no wonder one have trouble sleeping some nights.
.
The other thing has emerged the last couple of days, but have escalated since November.
.
Mathematics. There are few words that I know of that can describe my situation in a good way. Fubar is one of the few expressions that actually works. Fucked up beyond all reason, that's how it feels.
.
Primarily I'm awfully pissed at myself for neglecting it the past half a year. Secondly I'm angry at the fact that I lack basics that I should have had. Thirdly I'm mad at ÖP for slowing down my development in so many ways in such a short time.
.
But most of all I'm scared. Scared of failing, simply. And not just the ordinary panic-panic that I'm not getting good grades enough or getting to few MVG:s; no, I am afraid of failing it. As it is now I don't even have a shot at Math B, I've only calculated half a chapter in the book.
.
It's my fault. Fuck all bad excuses, it's my fault for ignoring it and now I'm paying a bitter price.
I'm aiming at passing Maths. A G, and I'm happy. I can't achieve much more, any higher ambitions will suffocate me totally. That G is my salvation, because without it my whole world is falling apart. What about IB if I'd fail an exam? Dream on, farmer-boy.
.
Blesch, I don't want to think in those areas, but I can't help but do. If I'd fail I'm screwed in all ways possible, and even if not it's still painful to be so far behind. If there is anyone more than me this far behind I am very surprised. Not to mention that I'd consider that situation absurd.
Junior high gave me a bad impression of both my own and others capacity. From topping every class to being a good, but not best in a few subjects and simply lower half of the class in some subjects. And in Maths I guess that I simply am the bottom.
.
Yes, I'm counting it in prestige and that simply sucks. But hey, I'm getting used to the thought at least.
.
Wonderful Copenhagen tomorrow though. God and all other possible gods knows that I really need that. I need some rest, physically but above all, mentally.
.
I'll try to return to you as soon as possible.
.
Cheers!
 

© Copyright Lucidor Larssons läroverk. . All Rights Reserved.

Designed by TemplateWorld and sponsored by SmashingMagazine

Blogger Template created by Deluxe Templates