I would like to get to know you,
Can we start a conversation?
The night is young, girl give me a chance
"Vilket djävla röj."Det känns skönt att den tanken för tillfället resonerar i min skalle, med tanke på hur meningslös större delen av den gångna veckan har varit. Det är ett löst givet löfte, men fan, jag ska aldrig läsa in en kurs under sista veckan igen. Sådant slit kan sparas åt folk med mindre att göra än mig; visserligen överarbetas jag inte studiemässigt, men livet som student i Lund är som en lång vandring i en godisbutik. Så mycket att göra, så mycket att pröva, så många att träffa och så mycket att dricka. Att sitta inomhus dag efter dag och lära sig om kulturella mönster i Indusdalen för 3000 år sedan, de kinesiska kejsardynastiernas kronologi eller utmärkande drag för afrikanska kungadömen eller kulturer i Mesoamerika är inte riktigt på samma nivå som att vingla fram och tillbaka över ett dansgolv, eller avnjuta kombinationen öl och hamburgare på valfri nationspub.
What's your name and what's your number?
I would like to get to know you,
Can we start a conversation?
The night is young, girl give me a chance
Gårdagen, som sagt, "Vilket djävla röj". Sällan har en uteplats sett så party ut som när där ligger en vält grill, ett likaledes vält partytält, sopsäckar och mitt i kaoset en bunt stolar, bord och en soffa. När det under en del av morgonen dessutom satt två stycken nyligen uppstigna SSKK:are, den ena i jeans och korridortröja och den andra i skjorta och träningsbyxor, måste det ha varit ännu bättre. Ett slagfält för att minna om gårdagens bravader, och mitt i det två överlevare; den ena med havregrynsgröt, den andra med en juiceförpackning. Det är synd att det inte togs en bild på det.
Det var glädje att höra hur folk, när de vinglade vidare för efterfest; McDonalds eller hemmets lugna vrå, upprepade gånger konstaterade det grymma i att SSKK fortfarande levde. Jo, visst lever vi, och visst lever viljan att bjuda folk på en god kväll.
Huvudsaken är att det ska djävligt mycket till för att den skulle dö. En dag sitter jag i ett kontor någonstans och tänker tillbaka på mina dagar i den här korridoren med nostalgi.
0 kommentar(er).:
Post a Comment