Leave this world behind
We'll have a drink and toast to ourselves
Under a violet moon
Tudor Rose with the hair in curls
Will make you turn and stare
Try to steal a kiss at the bridge
Under a violet moon
Raise your hats and your glasses too
We will dance the whole night through
We're going back to a time we knew
Under a violet moon
Det är dans ikväll, om än med bayerska snarare än medeltida förtecken. Platsen skrivs Sydskånska nationens källare med Oktoberfesttema och i ärlighetens namn vet jag inte helt och hållet vad kvällen kommer bjuda på eller för den delen om en vid det här laget rejält tilltagen skäggstubb ska bli kvar över kvällen för stämings skull. Är öldrickande tyskar skäggiga? Korv vet jag hur som helst att de äter, alltså kan jag konstatera att ytterligare en korvfest väntar, om än i annan bemärkelse än vanligt. Jag kan inte låta bli att förundras lite över den märkbara övervikten av män bland de bekantskaper som hittills vunnits i och med universitetsstarten. Trots allt vill jag minnas att övervikten varit åt det andra hållet ett flertal år. För att generalisera har såklart båda konstellationerna fördelar och det optimala torde helt enkelt vara en balanserad blandning av båda -- men hur kontrollerar och framförallt planerar man spontana bekantskaper med vilka en mer reell vänskap måhända kan födas vad tiden lider? Slutsatsen blir väl att det inte finns något sätt. Man flyter med i strömmen och ser vad som händer och vem man stöter ihop med, och får nöja sig med det i brist på bättre. Någon annan drar i tåtarna och du får dansa som Bergmans marionettdockor.Sådana här haranger är rätt typiska för uttråkan å min sida. Dagen hittills har inte erbjudit mycket mer än slöhet orsakad av för mycket sömn, ett samtal till AF Bostäders ekonomiavdelning och en lunch som egentligen var betydligt mer sparsmakad än jag borde tillåta mig. De senaste dagarnas slöhet kan mycket väl vara relaterad till bristfälliga matvanor -- att hela tiden planera så att man har råvaror hemma, och därefter ta sig tid att faktiskt tillaga dem enligt rådande praxis, kräver både energi och organisation. Det senare har jag inte haft på väldigt länge, det förra har jag som sagt brist på med anledning av att mamma inte längre lagar mat åt mig var dag. Det finns ljuva delar med att flytta hemifrån, och det finns de som tär på dig. Så är det väl med det mesta? För varje ros en törn, ungefär. Likaså innebär ett eget tillhåll både möjlighet att närsomhelst, utan hänsyn till andra ha goda vänner över på besök -- det innebär dock också många timmar i vad som endast kan kallas ensamhet. Jag undrar dock om det inte är en försmak på livet: innan dess att du har rumskamrat eller egen familj så kommer du alltid att ha de postfestiva perioderna när du sitter emellan två händelser, fikakvällar, fester eller vad det nu kan vara. Du sitter, du lyssnar på din musik, du tar en cigarett om du inte har Crohns och är inställd åt det hållet. Måhända skriver du några sidor i ett anteckningsblock, sannolikt ägnar du några minuter åt att längta efter en plats eller person. Du tittar ut genom fönstret som överblickar antingen en kommunal gräsmatta i Linköping; ett buskage i mitten av Delphi; eller några hustak någonstans i västra Glasgow. Solen håller på att gå ner, det är sen höst och det blir mörkt tidigt. Det står disk på ditt skrivbord som behöver tas hand om och någonstans i högen av skolpapper -- PBL-protokoll, lagtexter eller matematiska formelblad -- ligger en hyresavi. De enstaka molnen på himlen färgas aggressivt rosa emot orange bakgrund och horisonten brinner. Du sneglar på busstidtabellen och konstaterar att du behöver åka och handla med nästa buss, du har slut på både ägg och mjölk och toalettrengöring. Tankarna går till balen för två veckor sedan och dansen du fick där, måhända går de än mer åt kyssen hon planterade på din kind efteråt.
Till helgen väntar ett roddpass, och på kvällen några glas med gamla vänner.
Någonstans där känner du att barndomen är över.
*
Men ikväll är det fest, och jag behöver en tyrolerhatt.
0 kommentar(er).:
Post a Comment