breakaway - kelly clarkson

Trying hard to reach out
But when I tried to speak out
Felt like no one could hear me
Wanted to belong here
But something felt so wrong here
So I pray, I could break away

Den antagligen längsta blogginledningen hittills. Det är lite läskigt ibland, hur det känns som att låtar talar direkt till en. Eller om en, för den delen.

Jag tror inte jag mådde riktigt bra här egentligen. Inte beroende på någon person, och kanske inte på grund av staden i sig, utan antagligen på grund av mig själv. Jag har växt ur den här stan, mina tankar har blivit för stora för mig själv. Jag behöver ett miljöombyte, antagligen permanent. Jag behöver göra något som jag kan vara lite stolt över, och känna lite prestige. Jag behöver känna att jag gör en skillnad när det gäller min egen framtid.

Men jag saknar klassen, faktiskt. Det gör jag. TTSUSDV, typ.

Gårdagen var en enda lång avskedsturné mer eller mindre, och tillbringades huvudsakligen med att städa ut skåpet, lämna tillbaka böcker till respektive lärare samt försöka ta avsked av så många som möjligt.

Tyvärr, alla sadister. Inga tårar här inte. Rätt så standardavsked, "det var trevligt att lära känna dig" typ. Och de jag lär träffa igen var väl medvetna om det själva.

Och dagen idag, Dagen K som i Katedral, L som i Lund och IB som i International Baccalaureate. Och vilken dag!
Nå, det verkar som att jag trots allt kommer överleva pendeln, det tog inte så lång tid som jag trodde. Eller, det gjorde det ju, men det kändes likväl kortare.

Skolan i sig var... jag vet inte, intensiv. Otroligt många intryck, en helt ny stad att lära sig hitta i, och så har jag blivit presenterad för så många att jag knappt minns någon. Sprängfylld av intryck efter det att huvudsakligen mina två nya klasskamrater Sofie och Emma beslutade sig för att visa mig runt.

Wiie. Nej, men det var kul faktiskt. Om inte annat så var det intressant att prata engelska nästan hela dagen. Underbart!

Jag kommer knappt ihåg vad för lektioner jag haft idag, men efter en snabbtitt på schemat noterar jag att jag haft matte, svenska, drama (nej, det är inget skämt, jag går numera på drama) och kemi. Drama, ja... Det var nämligen så att jag idag skulle bestämma mig vad för estetisk verksamhet jag ville ha, så jag valde drama framför bild och musik. Jag får dock inte nämna något om vad vi ska spela eller vad vi sysslar med, alla frågor ska istället besvaras med; "Who the fuck is Velco?". Don't ask.

Jag har för övrigt noterat (och även de andra har noterat det) att jag är den enda i klassen som pratar brittisk engelska. Jäsigt.

Imorgon har jag frilagd dag, underbart, underbart. Hur den ska tillbringas återstår att se, men antagligen med matteräkning och en film. På torsdag är det dags att passa pendeln igen.

Var ute en runda med T'res nu ikväll också. Var först inom på Konsum och sedan satt vi på vår emo-bridge. Andra kvällen i rad nu, wiie!

Cheers!

save tonight - eagle-eye cherry

Save tonight, fight the break of dawn
Come tomorrow, tomorrow I'll be gone

Helgen har tillbringats ensam hemma, då övriga familjen varit uppe i skogen, det vill säga i Simontorp. Detta satte naturligtvis sin prägel på helgen, gårdagen började med att jag gick upp vid åtta för att vinka av dem och därefter tillbringade praktiskt taget hela dagen framför datorn utan att åstadkomma något som på något sätt gynnar mänskligheten. Måhända inte den bästa sysselsättningen om man tillbringar sina dagar med att ifrågasätta både sin egen och planetens blotta existens, men det var vad jag gjorde iallafall.

Kvällen närmade sig oroväckande snabbt, och jag tänkte att det skulle ju kännas rätt så ordentligt tragiskt, för att inte säga tråkigt. Kort och gott så skulle det göra mig otroligt nere.

Så efter att ha cyklat ner en runda i stan och bland annat varit inne och vandrat lite på Videomix så gick jag inom på ICA på vägen hem och handlade ihop lite godis och liknande, för om jag nu skulle bli sittande där hemma så skulle jag verkligen behöva något att tröstäta. Jag hittade även "Walk the line" med Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon som Johnny Cash och June Carter för endast 89 kronor! Så den inhandlades naturligtvis.

Men när jag sedan väl kom hem och skulle värma middagen (potatiskroketter, panerad kalkonschnitzel och en ehl del vitlöksbaguetter) så stod jag och tänkte lite, med radion igång bredvid mig spelandes Veckans Top-30, det vill säga vilka låtar de tondöva varelserna på Radio Active 103.9 spelat mest den gångna veckan så vägde jag telefonen i näven en stund. Jag kanske skulle ringa någon och prata lite bara? Jing? Linnea? Mormor? Någon bara?

Jag kom dock raskt fram till att alla utom jag väl sysslade med något och att jag fortfarande har lite problem med att ringa vissa personer vissa tidpunkter på dygnet, av rädsla för att störa.

Så det slutade med att jag helt enkelt slog en signal till Fille.
L: Hallå du.
F: Hoi.
L: Vad gör du?
F: Na, sitter vid datorn och så bara.
*Tystnad några sekunder*
L: Vill du titta över en runda? Jag har lite vitlöksbaguetter om du vill ha.
F: Wiiie! Ja, jag kommer.

Så Fille kom över, och efter att vi suttit och snackat skit en stund så kom även Björn. Inte så förvånande egentligen, får man tag på den ena brukar den andra ingå på köpet. Vad vi gjorde var huvudsakligen att spela biljard, fibbla med surround-anläggningen och... ja, slåss med varandra typ. Efter ett tag konstaterade vi dock att det började bli varmt, så vi gav oss ut i lördagsnattens Ystad, mycket mindre dramatiskt än det låter.

Vi gick först upp om Klorofyllgången hem till Björn, för att hämta jacka och liknande. Fille skulle dock vara man och gå i bara skjorta och t.shirt, den dumme... ja. Ni vet vad jag menar.

Vi styrde stegen ner mot staden, och gick en runda längs gågatan. Det var inte så jättemycket folk ute, men en del var det. Det var något i stil med "Moore Poker Tour" nere på Starshine, vilket ju i och för sig lät lockande men även hade 18-årsgräns. Därmed så satte vi oss istället utanför, vid Rayan's Favoriter och köpte pommes, dricka och snackade skit med Rayan lite.

Efter det, det vill säga någon gång lite efter elva, så hade Fille redan börjat blåna och huttra och vi vandrade hemåt. Vid sjukhusrondellen träffade vi på fyra stycken som de hade förfestat med i fredags, så då stod vi där och tjötade med dem ett tag, om inget speciellt egentligen.

När vi slutligen kom hem så gav jag och Fille oss på att koppla in X-boxen till teven för att spela FIFA, och efter mångt om mycket så lyckades vi faktiskt. Med gemensamma ansträngningar, och inte endast genom Filles skarpsinnighet som han själv nämligen hävdar. Så vi började spela, och Björn somnade rätt snart på soffan. Enligt hans egen utsago så mådde han inte riktigt bra tydligen.

Efter en fem matcher och några partier biljard så kom jag dock fram till att det var läggdags för min del, och mina två kamrater fick helt enkelt pallra sig hemåt. Vid tretiden var jag i säng.

Och idag som jag till lunchtid ungefär, och gick och segade fram tills dess att Fille och Björn kom åter. Dagen har varit allmänt dekadent och har bland annat tillbringats med Fille nere på stan, då bland annat McDonalds, ÖP-grillen och skolgården.

Imorgon är det sista dagen för min del på Österportskolan. Det känns rätt... läskigt. Det hann knappt börja innan det tog slut, och jag söker mig bort mot en annan horisont. Och jag kan knappt vänta!

Cheers!

crazy - gnarls barkley

I just knew to much
Does that make me crazy?

Jag kom in, till att börja med. Fick resultatet på engelskprovet igår vid lunchtid, och vilken lättnad. Jag klarade det, med väldigt god marginal också. På tisdag väntar Lund, och min tid på Österport kommer vara ett minne blott.

Det har inte hänt gigantiskt mycket i skolan på sistone, som vanligt det vill säga. Det går vidare i samma långsamma lunk som tidigare. Jag tror att det är i rättan tid att jag flyr fältet.

För tillfället minns jag knappt vad jag gjorde i skolan igår... efter att ha fått det här goda beskedet har allt som har med den här skolan att göra börjat mattas av och stuvas undan i någon avlägsen vrå av hjärnan. Var i vilket fall inom hos SYO på morgonen och pratade lite. I övrigt; total dekadens.

Igår kväll så bar det av ut till Henke för att hålla förfest innan Starshine, som jag i och för sig inte skulle på, men likväl. Tog åtta över sex-tåget in till Rydsgård med Julia, Linn och Henny, och sedan började väl förfesten vid... halv åtta, typ?

Vi var väl ungefär 10-15 personer, varav jag, Henke såklart, Jimmy, My, Erika, Nicole, Henny, Julia och Linn från klassen, senare även Tingbacke som tittade förbi en runda. I övrigt var det ett antal av Henkes polare från Rydsgård/Skurupstrakten, en snubbe från Malmö, och ja, lite sådant folk.

Jag vet inte om det finns mycket att säga om tillställningen egentligen, vi satt i verandan och ägnade oss åt samma aktiviteter som man alltid gör, det vill säga huvudsakligen skitsnack och ölspelet. Vi hade trevligt iallafall, och även om jag inte tänker redovisa vad som sades där men kul hade vi.

Vi tog tåget in till Ystad tio i tio, och på stationen i Rydsgård redan så började vi spridas åt lite olika håll. Ceder, Reino, Apa och Kim sa att de skulle hem istället, och vi andra tåg sålunda tåget in till stan. Väl på Ystad Station så splittrades det upp ytterligare. Henke tog hand om Oskar som väl inte mådde tipp-topp, Julia och Henny skulle hem, Linns morsa fick komma och hämta henne, och ja... jag vet inte vart alla blev av faktiskt, men det slutade med att jag och Jimmy gick i egen klunga bort mot Starshine. Och de första vi träffar när vi kommer till Österporttorget? Jo, Ceder och Reino. Som på någon vänster hade kommit in till stan de med. Så då satt vi och snackade skit med dem en stund, gick inom en runda på lokalen och värmde oss, och sedan fick Jimmy slutligen tag på Henke och begav sig in på Starshine.

Så resten av kvällen tillbringade jag med Reino och Ceder på torget, där vi satt och huvudsakligen hånskrattade åt ett stort gäng som skrålade fyllesånger på andra sidan torget. Jimmy uttryckte sig väldigt djupt på ämnet när vi precis kommit in till stan; "Det är rätt synd egentligen att ungdomar bara kan ha kul när de super." Djupt värre.

Och nu har jag en hel tom helg framför mig, som jag starkt överväger att tillbringa med en bunt hyrda filmer. Vad ska jag annars göra? Jing befinner sig på okänd ort, Julle är på SSU-läger och T'res är i Värfmland. Då återstår alltså William.

Cheers!

sympathy for the devil - rolling stones

Please allow me to introduce myself
Im a man of wealth and taste
Ive been around for a long, long year
Stole many a mans soul and faith

Jag är otroligt trött för tillfället, både fysiskt och psykiskt.

Ganska händelselös dag igår, huvudsakligen det vanliga tugget, men även varvat med frågor om huruvida jag ska byta skola eller inte. Samtalsämne som samtalsämne... Det var dock det som huvudsakligen hände, och efter skolan begav jag mig hem till T'res med henne och Joel. Och det vi huvudsakligen gjorde var väl att koka té och diskutera än det ena än det andra.

Det är en jävla ironi att jag inte börjar umgås med någon förrän jag är påväg ifrån staden. Typical.

Och dagen idag började med spanskalektion, och efter det kommenderades hela klassen iväg till skolfotografering. Jippie? Känns smått ironiskt att jag, om allt går som planerat, inte är kvar på skolan nästa vecka. Fotograferingen gick i vilket fall bra, och jag förstår inte hur folk orkar gnälla över att de blir dåliga på kortet: det kommer ju inte ändras i vilket fall?

Efter skolan begav jag mig hemåt för... städning? Nå, jag städade lite, sen satt jag och pratade med Sabina en längre stund. Hon är sjuk, stackarn, men har lovat att krya på sig.

Halv fyra var det Ungdomskraft-möte, och med förhållandevis god uppslutning på åtta man. Mötet blev rätt kort, och man kan väl säga att det gled av banan rätt ordentligt de sista tio minuterna. Gärna för min del dock!

Så sista delen av eftermiddagen tillbringade jag och Joel med två greenhorns, Ebba och Elinor, på lokalen. Vi hade rätt trevligt där i vilket fall, och Joel hånar återigen mitt sätt att handla på krita i lagret av ej sålt godis...

Och kvällen har tillbringats i samma fundersamhet som tidigare; jag kommer inte kunna slappna av helt ordentligt förrän jag fått klart besked från Katedral. Vilket jag får måndag eftermiddag.

Härlig helg väntar det vill säga...

Cheers!

believe I've found - the soundtrack of our lives

There goes my childhood
There goes all I thought was true
With the friends I knew and the ones I left behind

I morse, närmare bestämt vid tjugo i sju, så bar det av till Lund för mig och mina kära föräldrar. Jag kan glädja de bloggläsare som varit oroliga för mig att den där gigantiska nervositeten jag förväntade mig aldrig infann sig. Jag sov gott, om än lite då jag var tvungen att stiga upp i ottan, och väl i Lund kände jag mig på något märkligt sätt... hemma, trots att jag inte varit där på sju år.

Samtalet med IB-koordinatorn gick väldigt bra, och mina päron är om möjligt ännu mer entusiastiska än jag är. International Baccalaureate, och jag tror till och med att jag fick det rättstavat där. Jag älskar allting med ordet "internationell" i samma mening. Det ger mit ett visst hopp om en framtid som innefattar resande, att möta nya kulturer och nå en annan förståelse om det här annars alltid så märkliga livet.

Och så efter en stunds samtalande kom ju det som jag fruktat för de senaste dagarna... intagningsprovet, ett i matte och ett i engelska. För att bli av med skiten valde jag att ta matten först.

Det överraskande är att det kändes bra efteråt. Det brukar vara ett dåligt tecken, men vem vet... det kanske gick bra? I vilket fall vågar jag inte hoppas på något förrän jag fått säkert besked från skolan, vilket jag får någon gång mellan torsdag och måndag...

Det finns en viss risk att jag blir rätt odräglig i skolan imorgon, då jag intekommer kunna tänka klart förrän jag fått besked. Saatani!

Det får gå som det går. För tillfället behöver jag dock meditation.

Avslutningsvis; Tack Jing... du har varit mitt stöd sedan början av den här jävla soppan, och du får mig till och med att tro på mig själv. Jag vill inte beskriva hur mycket du betyder för mig genom det, för jag är rädd att det svenska språkets vokabulär inte räcker till.

Vad gör man på en buss i två och en halv timme om dagen? Jag tog ett snack med mina bekanta om det.
Siöland. Sista veckan på ÖP? säger:
Vad fan ska man egentligen göra på en buss i två och en halv timme?
Malm säger:
Sova?
Malm säger:
Plugga?
Malm säger:
Ragga?
Malm säger:
Runka?
Det var nog allt för ikväll. Imorgon?
Cheers!

dream on - aerosmith

Dream on, dream on
Dream yourself a dream come true
Dream on, dream on
Dream until your dream come true

Ja, jag har ju varit näst intill onödigt kryptisk och otydlig gällande mina förehavanden på sistone, då speciellt när det gäller vad jag agentligen ska göra imorgon, tisdag.

Så, korten på bordet och brallorna vid knäna;
Imorgon tisdag ska jag in till Lund, närmare bestämt till Parkskolan. Väl där ska jag göra ett intagningsprov i engelska och matematik som avgör om jag kan eller inte kan börja på International Baccalaureate (IB) Diploma-programmet där.

Varför? Jag har mina anledningar.

Jag upplever det som att jag inte utvecklas här, jag kvävs på något sätt. Jag kommer aldrig att nå min fulla potential här, tyvärr. Jag känner mig som en outsider, eller förtydligat, jag är en outsider, och det trivs jag väl med egentligen.

Men jag kan inte låta bli att undra; om jag lyckats komma hit där jag är nu utan att anstränga mig alldeles för mycket, hur långt kan jag då nå om jag anstränger mig?

Värt att tillägga är att om jag kommer in på IB, jag vet tyvärr inte när jag får resultatet tillbaka, så börjar jag där så snart som möjligt, det finns ingen anledning att vänta.

Det har varit några trevliga veckor, med härligt nytt folk och ett nytt kapitel i sagan om Linus Siöland, men det här är antagligen min sista vecka här.

Önska mig lycka till.
Cheers.

twilight - elliott smith

You don't deserve to be lonely
But those drugs you got won't make you feel better
Pretty soon you'll find it's the only
Little part of your life you're keeping together

Den här dagen har jag ingenting emot att glömma inom en snar framtid.

För det första, ingen, ingen normal människa kan tycka om måndagsmorgnar. Jag har dessutom för tillfället bad som första händelse, och det dessutom klockan åtta. På någon märklig vänster lyckades jag dessutom göra något med höftleden, så jag har ont där sedan dess. Jag vågar dock tillåta mig att vara lite stolt över att jag simmade våra 600 meter med ont i höften ändå, det trodde jag knappt om mig själv.

Väl i skolan nerom en runda till cafeterian med Jimmy och Henke, och sedan satte jag mig för att läsa på lite sista-minuten-matte. Och efter en svenskalektion som bland annat tillbringades med att se tvåornas tolkning av Oidipus (med Gashi som Oidipus!) så var det prov på studiepasset för "snabbmatten", de som läser Matematik A på en termin.

Jag kan nu konstatera att jag aldrig vill se en mattebok igen.

Provet gick käpprätt åt helvete. Allvarligt, det är inte "det säger han bara för att framstå som Albert bloody Einstein senare", det gick verkligen åt helvete. Om det var totalt hjärnsläpp eller att jag helt enkelt inte kunde det varken kan eller vill jag avgöra. Jag har siktet inriktat på imorgon istället, men det här var väl i och för sig inte det mest uppmuntrande inför det...

Det var dock lite uppmuntrande att höra att inte endast jag tyckte det var svårt. Eller... okej, det där kanske lät lite sadistiskt. Men likväl.

Cheers

18 and life - skid row

He had no money,
no, no good at home.
He walked the streets a soldier
and he fought the world alone

Jag hatar söndagar, klargjort. Knappt en jävel är tillgänglig, de som väl är tillgängliga bor i delar av landet som gör de för mig onåbara, och inte ett skit är öppet.

Jag har tillbringat dagen med dator, matte och ett kort styrelsemöte med Ungdomskraft som i vilket fall huvudsakligen tillbringades med att äta allt ätbart som blivit över efter discot i fredags.

Övriga eftermiddagen? Matte, matte, matte, MSN, matte.

Angående min fascination över att läsa andra människors bloggar och maniskt konstatera att mitt liv är totalt bla-ha i jämförelse;
Carl-William säger:
om de har tid att skriva ner intressanta historier är de inte så aktiva, och har gott om tid att skriva på, tid som annars skulle gå till att läsa andras


Dagens sanning? Det kvittar, dagens citat i vilket fall.

På tisdag gäller det. Kanske jag senare ikväll skriver vad det är för jävla tisdag jag yrat om nu i evigheter, endast en fem personer vet vad jag pratar om nämligen.

För den som aldrig upplevt något,
har inget att sakna. Och har därför
ingen anledning till att frukta framtiden.

Cheers, fler blogginlägg är antagligen att vänta.

mrs. robinson - simon & garfunkel

Where have you gone, Joe DiMaggio?
Our nation turns its lonely eyes to you
What's that you say Mrs. Robinson,
"Joltin' Joe has left and gone away"?

Idag är det lördag, som i helg, fest och engångsligg såvida man inte är jag. Nåväl, nu har jag varit cynisk så att det räcker för en stund iallafall.

I vilket fall ytterligare en lördag kväll i hemmets löjligt lugna vrå. Den här kvällen tillbringas dessutom med matteräkning, fråga inte varför för det är endast några få som kommer få vettiga svar.

Gårdagens disco var väl både en positiv och negativ faktor. Det negativa var att det knappast var särskilt mycket folk, mellan sextio och sjuttio personer bara. Det positiva är att det kanske hjälper mig i mitt syfte att reformera vår verksamhet. Kultur vänner, kultur. Kultur i den här stan är att sitta hemma själv på kvällarna, sörpla rödvin och tycka synd om sig själv. Förändring krävs.

Idag så var det revelj vid nio, och sedan åkte jag och far min upp till Simontorp via Sjöbo för att lasta av soffa, teve, några bord, och en del annat trams.Det vill säga sammanlagt tre timmar i bilen, och större delen av dagen i Simontorp.

Sträckan Ystad-Simontorp är av en ren slump ungefär lika lång som sträckan Ystad-Lund, så nu har jag en smärre fingervisning...

I övrigt har jag inte gjort något vettigt av vikt idag. Syskonen Erlandsson sover över här ikväll bara, då Jan och Agneta är ute och rumlar.

Tristess, uttråkan och leda. Vadsomhelst utom denna händelselöshet muntrar upp mig, om än bara tillfälligt.

Cheers av bara helvete.

high flyin' bird - jefferson airplane

Lord, look at me here,
I'm rooted like a tree here,
Got those sit-down, can't cry
Oh Lord, gonna die blues.

Skriver just nu endast för just skrivandets skull. Jag ska försöka skriva varje dag, om än några enstaka totalt irrelevanta och endast irriterande meningar.

Försov mig imorse trots sovmorgon, härligt. I övrigt en lång dag som jag varken har tid eller ork att rapportera om. Jag är hungrig!

Ska vara på lokalen halv sju ikväll för att hämta nyckeln (HELVETE! BARA 40 MINUTER!) så jag hinner inte mycket mer.

JÄNNY har namnsdag idag! <3

Cheers...
 

© Copyright Lucidor Larssons läroverk. . All Rights Reserved.

Designed by TemplateWorld and sponsored by SmashingMagazine

Blogger Template created by Deluxe Templates