Umbrella - The Baseballs

When the sun shines, we'll shine together
Told you I'll be here forever
That I'll always be your friend
Took an oath, I'm-a stick it out 'till the end
Now it's raining more than ever,
Know that we still have each other
You can stand under my umbrella

Om man frivilligt rubricerar sig själv som patologiskt sentimental romantiker är det kutym att emellanåt ta en lång kväll med självrannsakan, överdrivet analytiska tankar och planer endast marginellt rimligare än Unternehmen Seelöwe. Det är så det är och det är så det ska vara: it ain't a living, but it's a lifestyle. Sålunda spenderade jag för en vecka sedan, för första gången på väldigt länge, en lördag kväll med dessa aktiviteter, snarare än att bejaka Tullbergs invit till festligheter och röj. Det ska inte förnekas att en långdragen bakfylla, orsakad av en jobbarresa efter vilken endast jag i hela Lillsjödal tycktes må apa, hade en del i beslutet men det var inte den ensamt bidragande orsaken.

Jag blir väl käring bara genom att säga det, men det enda som egentligen intogs efter middagsdags var glass och ohälsosamma mängder alkoholfri cider. Viss debatt råder i min skalle om den samlade sockermängden kan vara mer destruktiv för min hälsa än den kopiösa mängden mellanöl som konsumerades förra fredagen, men likt så många andra av livets hälsorelaterade frågor lämnas det bäst osagt. Vad finns att vinna på ett svar? Antingen bekräftas dina misstankar om att din livsstil sakta tar kål på dig, i vilket fall du sannolikt får isolera dig för meditation i några veckor, eller så får du veta att den är helt ofarlig. Om så är fallet så har du oroat dig i onödan hela tiden, i vilket fall du framstår som smått löjlig.

Så länge man fortfarande är ung och dum kan man komma undan med att köra för fort längs motorvägen, snarare än att observera vettigare avfarter.

Vissa saker är lättare, för att inte tala om betydligt behagligare, att ignorera än andra. Människan väljer därmed av ren nödvändighet att använda sin tankekraft på de mer framträdande och oundvikliga problem som oundvikligen slår ner i ens liv emellanåt. Uppehälle, framtid, pengar, kärlek -- alla blir tvungna att ta ställning till dem förr eller senare. Ett flertal gånger lär det gå åt helvete, men förhoppningsvis löser det sig slutgiltigt så småningom. Det är tron på möjlig framgång som får dig att trampa snabbare.

Jag yrar och minns inte vad jag började skriva om. Jag gissar på att bristen på lunch är orsaken. Men solen skiner förföriskt utanför fönstret, och vilka bryderier jag än må ha så känner jag för att dränka dem i från kosmos anländande gammastrålar. Så får det bli.

0 kommentar(er).:

 

© Copyright Lucidor Larssons läroverk. . All Rights Reserved.

Designed by TemplateWorld and sponsored by SmashingMagazine

Blogger Template created by Deluxe Templates