Boat Behind - Kings of Convenience

So we meet again after several years
Several years of separation
Moving on, moving around
'Tillwe spend this time
Chasing the other's tail

Whooo oh-oh I could never belong to you
Whooo oh-oh I could never belong to you

Ah, fiol.

Fiol, för fan!

Så romantiskt, så vackert ödestyngt och förebådande. Jag vet inte vad det är med ljuden som kommer från de intrikat snidade trämojuckerna, men de kan med lätthet transportera mig både i tid och rum. I detta fallet till rurala nordvästra USA av någon aning. Närmare bestämt glider jag fram på en flod i kanot -- jag är i kanoten, inte floden (i kanoten, alltså) -- med stråhatt och endast en tillgänglig paddel.

Allt på grund av en förbannad fiol.

*

Efter en intensiv vecka väntar en desto lugnare, och förhoppningsvis mer sympatisk vecka rent ekonomiskt. Imorgon väntar firande hemma i Ystad, på onsdag följer Tornaspelen och efter det ett födelsedagsfirande med få gäster och näst intill ingen pompa och ståt alls, och tack gode Gud för det. På torsdag tror jag inte att något händer överhuvudtaget, på fredag är det batalj på riktigt ty då är det Novischfest i AF-borgen med påföljande eftersläpp, vilket torde vara en bra startpunkt för planerade casanovska bravader, eller åtminstone försök till sådana. På lördag är det dags för mitt andra jobbtillfälle på Sydskånska Nationen, på rockklubben Dirty Frank. Förhoppningsvis väntar en riktig efterfest den här gången.

Visst känns det lite paradoxalt att kalla den här häxbrygden av aktiviteter för 'lugn och ro', men jämfört med förra veckans ekonomiskt och sömnmässigt katastrofala fyra utgångskvällar på raken är det en klar och önskvärd förbättring. Förra veckans kakafoni avslutades dock förhållandevis milt med spex i AF-borgen, Nebuchadnezzar -- vilket min galne broder planerar att döpa sin förstfödde till; jag hoppas på att han får en dominant fru som inte låter honom delta i namngivningsprocessen -- vilket var av en kvalité långt över mina förväntningar. De flesta av sångerna var visserligen ganska så meningslösa, men som en känd musikalfiende är min åsikt i den frågan varken överraskande eller intressant för någon. Det jag istället väljer att lägga emfas på är att det trots allt fanns en hel del sånger som till och med en miserabelt omusikalistiskt ointresserad kulturfascist som jag själv tyckte var rent briljanta. De flesta framfördes av de två kungarna Medos och Motos och gav mig kära associationer till Karl Gerhards revyer snarare än en del av de plumpa och framförallt ointressanta spexfragment jag tidigare sett. Briljans, hån av lokala celebriteter, projekt och politiker och framför allt, två underhållare av rang. Det är synd att de båda lär sluta som kärnfysiker eller civilingenjörer eller något liknande ointressant.

För övrigt vill jag poängtera att ovanstående paragraf inte någonstans är ironisk. Jag är precis så pompös i mina åsikter gällande teater som texten gör gällande.

*

Det är märkligt hur vissa dagar tycks vara mycket längre än de egentligen gör. Det känns exempelvis som att det var betydligt mer än fjorton timmar sedan jag vaknade i Ystad och åt frukost, för att därefter köra in till Lund. Jag har dock inte haft någon tid att ha tråkigt, vilket såklart är väldigt positivt; snarare har det hela tiden funnits någon aktivitet, stor eller liten.

På aktivitetsfronten skulle kvällen egentligen ha spenderats med promenad, te och god konversation med Alex, efter väl beprövat recept. Stackarn har dock gått och blivit sjuk, sannolikt av oro över ej utskickade tackkort. Tillsammans med ett "krya på dig" skickar jag nu även viss förtröstan: Var glad att du inte lever på medeltiden! Inte nog med att du, om du bodde i en socken i nordvästra Attundaland i Uppland på trettonhundratalet, skulle kunna ha upplevt en potentiell agral kris. Din läkare skulle också sannolikt ha varit munk, fransos och rekommenderat åderlåtning och/eller iglar.

Med denna aktivitet inställd blev det till slut som så att jag gav Matias en tur i Lund, en tur som bland annat involverade att peka ut platser av intresse såväl som en rent fabulös kulturkrock när den stackars Södertäljaren köpte pölse och förhöll sig totalt oförstående till varför korven inte låg i brödet, utan bredvid. Kvällen avslutades med Earl Grey utanför Ariman.

Hade jag bott i Ystad hade minsta ändring av planer lett till oundviklig inaktivitet på grund av planeringsproblem. Skillnaden är markant och ljuvt smakande.

Nästa gång jag plågar mig igenom den förenklade HTML-redigering som är att posta ett blogginlägg är jag sannolikt nitton år gammal, och lär inte känna mig ett uns annorlunda i någon riktning.

1 kommentar(er).:

Freud said...

"jag hoppas på att han får en dominant fru som inte låter honom delta i namngivningsprocessen"

host. host.

 

© Copyright Lucidor Larssons läroverk. . All Rights Reserved.

Designed by TemplateWorld and sponsored by SmashingMagazine

Blogger Template created by Deluxe Templates