No Surrender - Bruce Springsteen

Well, we busted out of class
Had to get away from those fools

We learned more from a 3-minute record, baby

Than we ever learned in school

Tonight I hear the neighborhood drummer sound

I can feel my heart begin to pound

You say you're tired and you just want to close your eyes

And follow your dreams down


Well, we made a promise we swore we'd always remember

No retreat, baby, no surrender

Like soldiers in the winter's night
With a vow to defend

No retreat, baby, no surrender

"So this is it", som våra anglosachsiska bröder och systrar skulle uttrycka det. Lugnet före stormen, dagen D-1. I en halv värld sitter elever och läser in de sista kompletterande dramaturgiska stiltermerna och gör sitt bästa för att förstå menstrualcykeln. Ur studerande hjärtans djup en gång en samfälld och enkel sång, att överleva exams, för att skandalöst parafrasera Kungssången: något som sannolikt hade gett kännbart vite om jag hade varit ute ett sekel tidigare. Vid panik måste det ju ändå vara en tröst att inte vara ensam med handen i IBO:s stora syltburk.

Som konstaterat, imorgon når skiten fläkten och idag gör jag mig beredd för att möta det som blir mitt Narva eller mitt Poltava; mitt oktober eller min vår. Logiskt nog är det här därmed det sista inlägget innan jag och resten av klassen tar det sista skälvande steget in i aulan. Jag kan inte låta bli att förundras över att det faktiskt är på väg att hända; PDP känns som bara lite mer än en armlängd bort. Vart försvann gymnasietiden? Vart gick de senaste åren? Det känns surrealistiskt att den famösa utspringningen på skolans trappa bara är en och en halv månad iväg när jag så nyligen stod som storögd tolvåring på ett cykelställ utanför urmakaren vid Stortorget och såg kortegen med färska studenter köra förbi, på tiden innan de stängde Hamngatan för trafik.

Snart är jag som dem och jag är nog lika skrämd som förväntansfull. Snart är det på riktigt, men först är det examensprov, även dem skrämmande i sin realitet, våra alldeles egna Mordors tinnar vid Ithiliens horisont. Men oavsett hur det går, damn the exams och damn the torpedoes, så är det över om tre veckor och då firar vi. Då firar vi för allt vad vi är värda.

Läser du, så önska mig lycka till: lycka till även åt dig.

No retreat, baby, no surrender.

Dance, fucker, dance.

I'm a bowling green, a delivery boy.

No surrender.

Nu tar vi dem. Nu får vi fuckern att dansa.

/wellington.

2 kommentar(er).:

Stina said...

LYCKA TIIIIILL!

Alex said...

Lycka till!

 

© Copyright Lucidor Larssons läroverk. . All Rights Reserved.

Designed by TemplateWorld and sponsored by SmashingMagazine

Blogger Template created by Deluxe Templates