Man on the Silver Mountain - Rainbow

I'm a wheel, I'm a wheel,
I can roll, I can feel
and you can't stop me turning
'Cause I'm the sun, I'm the sun
I can move, I can run,
but you'll never stop me burning

Come down with fire, lift my spirit higher
Someone's screaming my name,
come and make me holy again
I'm the man on the silver mountain
I'm the man on the silver mountain

Idag går våra tankar till de själar som tar examensprov i kemi i dagarna två. Kollekten går till fonden för deras återhämtning.

*

Min hjärna tycks ha gått i baklås. Med så många lediga dagar tycks den inbilla sig att det redan är lov, och med tanke på att en stor del av både ord och tankar har fokuserat på det som komma skall efter psykologiproven -- en helg i ett tält i en trädgård i Öja; Kroatien; balen... -- är detta fenomen knappast enigmatiskt Tänker du för mycket på desserten kan du mycket väl glömma att överhuvudtaget äta förrätten, men trots allt så lär desserten ändå vara delikat när den väl anländer. Denna oläglighet i kombination med att den svarta tingest som står i hörnan av rummet och konsant tycks titta på mig har kallat allt mer ihärdigt på senare tid har lett till en effektivitet, eller snarare brist på sådan, värd föga beröm. Anteckningarna ligger spridda likt jordkakor efter krevad och boken lyser med sin frånvaro som vore den Habsburg-dynastins sinne för avel. Jag har intet annat än lathet, complacency att att beskylla för detta ograciösa akademiska magplask men som ett möjligt tecken på bristande självbevarelsedrift känner jag mig mer munter än oroad. Mañana, mañana, och torsdagens prov bör gå bra. Då återstår endast fredagens som ej heller lär vara omöjlig med åtminstone en del arbete innan, och skulle det ändå gå åt pepparns pipsväng så finns det mycket att trösta sig med inom den nära framtiden.

*

Den enda anledningen att jag inte försöker koordinera mina fingrar till att replikera "Wish You Were Here" just nu är att mina fingertoppar är så ömma att jag inte kan trycka ner strängarna ordentligt, något som producerar ljus vagt påminnande om tysk industrirock. Det konceptet behöver såklart inte vara negativt i sig, men att låta en stilla, fingerplockad melodi avbrytas av en dovt skallrande bassträng tyder på dålig smak och gör inga öron en tjänst. Sålunda råder ett temporärt celibat mellan mig och gitarren för tillfället, men klosterlöftena bryts så fort jag åter kan känna mitt lillfinger.

*

Som avslutning vill jag också nämna att den gångna helgen nog är den trevligaste jag kan minnas att jag har haft i Ystad, och då räknar jag ändå snart tio år i staden. Tänk vilken skillnad bra film, musik och långa, alldeles för sena nattpromenader, allt i sällskap med en väldigt god vän kan göra.

Det ska mycket till för att slå ner mitt humör nu. Lev väl, med tanke på hur få som lär läsa det här så ses vi snart.

/wellington.

0 kommentar(er).:

 

© Copyright Lucidor Larssons läroverk. . All Rights Reserved.

Designed by TemplateWorld and sponsored by SmashingMagazine

Blogger Template created by Deluxe Templates