You can't always get what you want - The Rolling Stones

I saw her today at a reception
A glass of wine in her hand

I knew she was gonna meet her connection

At her feet was her footloose man

No, you can't always get what you want

You can't always get what you want

You can't always get what you want

And if you try sometime you find

You get what you need

Det är söndag idag, till min stora förtret. Himlen är full av döda pixlar och världen är arketypiskt grå, och jag har hittills distraherats från mina CAS-reflektioner av bland annat artiklar om Art Noveau och nygotisk arkitektur på brittiska öarna. I och för sig tog jag mig också an en övningskörningstur ut på landet, via Sövdeborg, Snogeholm och Knickarp, så jag har åtminstone inte suttit som en mumie i mitt mausoleum som jag brukar göra på dessa gudsförgätna dagar.

Jag vet inte riktigt vad det är med söndagar, men jag har några års samlade söndagsreflektioner på bloggen att vittna om att det knappast är något nytt fenomen. Det blir väl till att göra avbön när jag väl tar mig in till Den Stora Staden -- då kan jag spendera söndagarna med gym, bakfylla, eller måhända kyrkvisit. Det har visserligen bara blivit en gång hittills och mina spirituella reflektioner håller jag för mig själv ett tag till -- det är komplicerat -- men det var trevligt att besöka kôrkan, likaså var det ett bra sätt att tillbringa en söndag morgon.

Utan att jag är säker på hur så har idag varit en Stones-dag. Det intressanta med det är att jag vanligtvis bara lyssnar på dem sporadiskt, och då bara några få låtar. Idag har de stått på repeat sedan lunchtid. Så kan det gå.

Jag tycker låttiteln är rätt talande egentligen. Du kan inte alltid få det du vill ha, lev med det MF. Livet, eller snarare livet till denna stund, har vid någon eftertanke haft rätt mycket av den varan -- diverse begär som av den ena eller andra anledningen inte har kunnat uppfyllas, eller aldrig var möjliga att förverkliga till att börja med.

*

Även om man, eller åtminstone jag, kände det som att världen låg för mina fötter när jag var fjorton och ett halvt så kändes det ganska naturligt att bli fälld till marken igen i gymnasial ålder. Det där med ära och berömmelse var väl inte särskilt realistiskt till att börja med.

Just det, det där high school-året, ja. Som jag planerade för det, men det blev ju aldrig något av heller -- ej heller med min ansökan till UWC. Men jag undrar om det egentligen inte hade kunnat gå på andra håller också; det som gjorde det omöjligt för mig, då, var ju att jag helt plötsligt trivdes med tillvaron och mitt sällskap, och såg det som lite för plågsamt att lämna dem.

Ett tag, åtminstone precis innan en stockholmsk räddningsängel och en lång tankestund på en sten i septembersol, tycktes själva tanken på att vara nöjd med livet som en omöjlighet. Men det gick ju till slut, trots allt.

Jag tänker tillbaka på L. ibland -- det var också en omöjlighet, oavsett hur mycket vi (eller åtminstone jag, så mycket är jag säker på) ville. Som vi pratade, och vad vi pratade om... Det var när vi gled ifrån varandra som sommaren 2006 började få de konnotationerna jag har till den idag. Jag undrar hur det är med henne, hur det gick med den där killen hon hittade och om allt annat också löste sig till slut. Jag undrar om hennes leende fortfarande får mina knän att skaka -- jag undrar om hon minns mig. Jag undrar om hon menade allvar när hon sa att hon önskade vi bodde närmre varandra.

Och så var det de där veckorna på ÖP, när jag vandrade som en osalig ande genom gråa 70-talskorridorer med röda branddörrar och tycktes sjunka djupare genom golvet för varje dag som gick. Jag hade verkligen viljat ha en plats där, eller i stan rent allmänt, men jag hörde inte hemma där. Varför vet jag inte, men flytten -- flykten? -- var nödvändig.

Två och ett halvt år på bussen är ingen höjdare heller -- att leva i vad som tycks vara en isolerad satellit, till vilken få rör sig om de kan undvika det, är inte eftersträvansvärt om man inte eftersträvar ett liv som eremit. Men egentligen finns ingen lösning, annat än att sluta ta bussen och istället försöka återstarta ett liv i sagda satellit.

Listan kan göras väldigt lång, men börjar nu närma sig en sådan markering på tidsaxeln att det börjar bli svårt att prata helt från hjärtat. Streck i debatten.

*

You can't always get what you want... Det är väl kanske det livet handlar om. Eller snarare, att försöka hitta lösningar på vad man kan göra istället, så att man tar sig igenom det och långt senare kan titta tillbaka på allt man ville, men som aldrig gick. Som ett high school-år; som en plats i staden där man växt upp; som L. Vad är väl mer mänskligt än det?

/wellington.

3 kommentar(er).:

O said...

Gillar beskrivningen av Stockholmsängeln. påminner mig om egna minnen, och minnen som egentligen inte är mina utan andras, som jag hört eller läst om. sådana där bittersweet memories, dränkta i melankolisk (eller mer retrospective) höstsol. Och gräm dig inte över att inte haft en plats i Y: jag tror inte vi missar något. Om man inte är intresserad av för tjockt lager brunkräm, bara bar, våldtäckter och epa-traktorer.

men jag förstår känslan. och ibland gör det bara så jävla ont att man inte kan få det man vill ha.

Alex said...

Det var ett väldigt fint blogginlägg =) Det är inte alltid går som man vill i livet - ganska ofta är det väl till och med som saker och ting inte blir riktigt som man hade tänkt sig. Jag ritade en gång en karta över mitt liv, där fanns början på många vägar som jag aldrig tagit, och man undrar vad om hade kunnat hända. Och vart man är på väg nu.

Meng said...

Det var ett fint inlägg. Melankoli i sann Wellington-anda, och som alltid trevligt att läsa. Eller trevligt kanske är fel ord, jag känner mig smått deppig efteråt, men det är snyggt skrivet i vilket fall.
Vi tänker alltid på det vi inte har, eller hur? Vi tänker alltid på vägarna vi inte har tagit, för att relatera till Alex kommentar. Jag hade aldrig kunnat rita en sån karta. Det känns så jävligt att ångra de möjligheterna man har missat.

 

© Copyright Lucidor Larssons läroverk. . All Rights Reserved.

Designed by TemplateWorld and sponsored by SmashingMagazine

Blogger Template created by Deluxe Templates