Livet Är En Fest - Nationalteatern

På fredagskvällen bubblar det i blodet, man är kåt
Vi skulle gå på vågen och dansa oss en låt

Vi grundade med groggen greven, plast och jag

Och fredagsdrömmen växte om en flicka, varm och glad


Livet är en fest

Håll med om det, folk och fä

Och om livet är pest

Fyllan värmer bäst


Sen stängde dom och vi gick hem
Vår fredagsdröm var slut
Jag spydde i en rännsten,
Blev utskälld av en snut

Men glöm din värk i hjärtat, ah!
Och glöm ditt kneg, min vän
För snart så är det fredag,
Då försöker vi igen!
Jag har nog inte skrivit två svenska inlägg på raken på något år -- det är rätt sällsynt att jag skriver på svenska överhuvudtaget nuförtiden. Men ovanligheter ska helst komma i par, så därmed talar vi nordgermanska snarare än anglosachsiska idag.

Då den gudsförgätna mockveckan äntligen är över så kände jag att jag behövde ett vettigt slut -- ungefär som när man bränner bål på Valborgsmässoafton för att skrämma bort onda andar. På grund av att mitt tilltänkta sällskap för "aftermock" på Ariman var antingen trötta eller upptagna så tidigarelades dock arrangemanget, och blev istället en fika på Mikai.

Inget ont om trevliga fikor, men det blev inte mycket till bål och bortdrivande av andar såsom jag hade tänkt mig.

Döm då av min förvåning när jag helt plötsligt, online på min skakiga trådlösa uppkoppling på en instabil webmessenger på en lika skakig och instabil regionsbuss fick ett meddelande från en gammal -- väldigt gammal, så mycket som fjärde klass-gammal -- bekantskap ifrån Den Gamla Staden. Ödesmatch i hockeyn ikväll, sa han, och undrade om jag ville komma ner till King's Head och titta på den tillsammans med mina gamla högstadiekamrater.

Till min stora förvåning, då jag nu varit sysselsatt i två och ett halvt år med att distansiera mig från Ystad och det mesta som har med staden att göra, så hade jag ingen tvekan om att jag ville ner. Allting har sin rätta tid, så även att återuppliva en liten gnista av liv i en stad man gett upp hoppet för: den här gången var det både, hockey, rätt klientel och ett prima bål för att driva bort de onda andar som hemsökt mig hela veckan.

Sagt och gjort -- hemom för att äta, därefter fadrens cykel ner till Österportstorg, och därifrån till King's Head.

Stället hade trämöbler; träpaneler på väggarna; och MFF-tröjor i taket. Innan rökförbudet kan jag tänka mig att de himmelsblå skruderna skymdes av en tjock dimma, det kändes och såg ut som ett sådant ställe. Och rakt fram satt hela högen, med Björk, Wendel, Andersson, Lundh samt Lundhs farsa och en snubbe jag inte träffat tidigare, vid namn Hannes.

De hade inte Hof på King's Head, så jag fick dricka Staropramen. Tvärtom Alex åsikt i frågan tycker jag den var högst prisvärd.

Matchen gick väl sisådär -- vinst, om så endast på straffar, skulle skicka Malmö in i playoff till Elitserien. Nå, det blev ju istället förlust på straffar och Troja gick vidare istället, men de vek aldrig ner sig och de kvitterade två gånger. Det var en bra match och det har varit en bra avslutning på säsongen. Ett visst minus med att titta på hockey på pub är ju såklart att man är hes dagen efter.

Någon: Gie maj itt em!
Alla: Em!!!!!
N: Gie maj itt ij!
A: Ij!!!!!
N: Gie maj itt eff!
A: Eff!!!!!
N: Vao bler dé?
A: Em-ij-eff!!!!!
N: Jao hör ente!
A: EM-IJ-EFF!!!!!

Ni förstår konceptet.

Nu skulle det ju vara märkligt att gå hem bara för att matchen var över, speciellt om man som vissa dysfunktionella karaktärer -- hrm. -- har spenderat många kvällar och nätter med att klaga över bristen på social aktivitet och influx av folk i ens liv. Så jag stannade kvar -- pratade med de andra som om vi fortfarande gick i nionde klass, köpte öl, drack öl och blev bjuden på mer öl, och hade högeligen roligt åt en gammal, nyligen pensionerad självtitulerad handbollslegend som raglade över till vårt bord för att berätta skrönor emellanåt. Då handbollslegendaren i fråga redan hade haft sig ett antal groggar, saknade tänder och säkerligen inte hade för vana att artikulera ens när nykter så hade det varit väldigt svårt att hänga med i svängarna om det inte vore för att han upprepade sig hela tiden. Och när han höjde rösten citerade han något bra han hade sagt, och avslutade han mer "...kar'!" så hade någon gjort bort sig och då skulle man skratta.

Handbollslegendarens främsta bravad var dock i början när han stod bredvid Lundhs farsa -- som han kände -- och lade en hand på hans axel och började föreläsa för oss ungdomar om att denne man har en son som "...spejlar ij Ij-Eff-Kåe" och är jädrans duktig.

Bredvid Lundh den äldre satt Lundh den yngre och flinade förnöjt. Jag tror aldrig gubben begrep varför.

Allt eftersom kvällen led så kom mer folk till puben. Intressant nog tycktes alla, med undantag för några byggare, gå Media -- inget ont om det dock. En hel del bekanta, och några endast igenkända ansikten gled förbi: Freddy ska in i lumpen och jag såg Emil Axelsson cykla över torget. Trots att tröttheten över trenne nätter med dålig sömn -- delvis tack vare min och Mengs olägliga tendens att fastna på MSN tills det lider framåt midnatt -- började göra sig påmind bibehöll kvällen sin trevliga stämning också, och när han kommit över traumat som Malmös uttåg innebar bjöd Björk mig på en öl.

En halvtimme senare begav vi oss dock hemåt, så den Staron fick klunkas i ganska snabbt, och sedan var det ju lite hej och hå med att gå spikrakt. Ännu roligare var det att cykla.

Andersson gick med Terry in mot stan, jag, Björk och Hannes ner mot stationen. Björk kände sig lat så han lämnade cykeln vid Continental, liftade med Hannes efter att ha tackat för en trevlig kväll och fått mig att lova att jag ska dyka upp fler gånger.

Nå, det ska jag, tänkte jag när jag vinglade hem längs Österleden. Jag har för mycket tid på mina händer och kan omöjligt vara i Lund hela tiden, och det är inte ofta som jag har funnit tillfälle att sitta och titta på sport, dricka öl, spissa på flickor -- det är inte så illa som det låter, tro mig -- och sedan vingla hem vid egenhändigt vald tid snarare än när tjugiårsgränsen förvisar mig.

Om någon liten del av Ystads för mig sedan länge rostiga och slitna kaross kan piffas upp, så ska den kromas på ett manér värdigt en Cadillac. Jag somnade gott när jag kom hem, och känner mig trots en raspig hals och nätt huvudvärk efter en illa tajmad Staropramen tillfreds med tillvaron.

Det är inte ofta det händer här på sydkusten för min del. Det var länge sedan jag var Sjölle, men igår var jag det igen och för första gången på väldigt länge kom jag fram till att det inte var helt fel. Faktiskt.

Ikväll, tillbaka till mitt reguljära persona för sleepover och försenat födelsedagsfirande hos Meng, som jag just nu överför ytterligare Gaslight-sånger till.

Det artar sig till en väldigt bra helg, det här.

/wellington.

5 kommentar(er).:

Alex said...

Låter som en riktigt lyckad kväll! =D Aldrig fel att återuppta gamla kontakter!

Och staropramen är jag inte särskilt förtjust i, men jag gillar ju inte hof och sånt heller =P

Det låter väldigt roande att se dig gå runt sådär instabilt!

Ses på busshållplatsen snart!

popapraniec said...

Hockey, eh?

Gjorde bort mig en aning igår när jag skulle stiga på 130:an på väg hem till Arlöv. Busschauffören fick för sig att fråga mig -- av alla personer som steg på bussen -- om jag skulle "hålla tummarna ikväll".

Visste inte riktigt vad han menade, så jag var ganska nära med att svara "Jag tittar inte på melodifestivalen." :x

---

Jag håller med Alex om att se dig kämpa med ditt balanssinne, fast inte om det där med "gamla kontakter."

Ditt inlägg fick mig att spekulera över hur det hade sett ut om jag mötte mina gamla klasskamrater i någon, uh, valfri lokal där alkohol serverades.

Fast det skadar aldrig att mista en tand eller ett öga, antar jag :(

void said...

Riktigt skönt inlägg att läsa, du verkar ha haft det riktigt trevligt och du är skicklig på att förmedla det på ett intresseväckande sätt :) Jag märker att du har ändrat tema/bakgrund lite den senaste tiden och den du har nu är ganska kul, men jag tycker rutmönstret är lite irriterande när jag läser.
Skål!

Meng said...

Du borde skriva på svenska oftare. Engelska i all ära, men jag tycker din stil gör sig speciellt bra på det nordgermanska språket.
Det skulle vara väldigt roligt att se dig vingla runt, men personligen tycker jag nästan det skulle vara ännu roligare att se dig som "Sjölle".

Lucidor said...

Alex: Din smak i öl är emellanåt under all kritik, men än är det kanske inte för sent att rädda dig.

Luftmensch: Världens ointresse för mitt stackars hockeylag ger mig migrän...

Om du förlorar ett öga har du åtminstone en fullt giltig anledning att skaffa ögonlapp och bli luftskeppskapten.

void: Intresseväckande? Man tackar, jag trodde jag skulle verka smått ovan nu när jag skriver på germanska och allt.

Layoutkommentar noterad -- det kan vara att jag försöker bleka rutlinjerna vid något tillfälle så att de inte står ut så mycket, jag ska se när jag får tid. Skål!

Meng: :D Det hade jag inte förväntat mig, men önskemålet är noterat, uppfattat, och nog snart verkställt.

Sjölle är en ganska tillbakadragen karaktär nu om dagarna, han syns inte till särskilt mycket. Men i rätt element och situation skrålar han på igen.

 

© Copyright Lucidor Larssons läroverk. . All Rights Reserved.

Designed by TemplateWorld and sponsored by SmashingMagazine

Blogger Template created by Deluxe Templates